SofiaFernandez

Idag vet jag inte vad jag ska ta mig till...
Det är på tok för tunga ämnen som surrar i min hjärna..
Hur ska man göra när man känner sig ensam och sluten,
när man känner att ingen förstår vad som händer inom en..
Nathalie säger till mig att jag borde besöka en psykolog och
de borde jag verkligen men problemet är att de kostar pengar
och de e pengar jag inte har.. jag har en andra hälft men ibland
blir jag så arg och kluven för inte änns han förstår, ibland vet
jag inte hur jag ska prata med han för att han änns ska vilja
lyssna på de jag har att säga... jag bor inge bra, jag mår inge
bra och jag vet inte vart jag ska.. det är för mycket och livet är
för tungt just nu.. Saker har hänt som inte är lätta att glömma
eller någonsin förlåta.. Kompisar man har sagt upp men inte
blir av med och andra som man önskar man hade kvar och
undrar hur de mår.. Problem man hamnat i och som har haft
stora konsekvenser som följer en bra bit in i livet..
Både du mamma och du joshii (vet att de läser min blogg)
Borde vara de som förstår hur jag mår eller borde se att nått inte
står rätt till... om ni förstår hur kan ni då göra som ni gör.. tänker
ni bara inte eller bryr ni er inte med flit? jag är trött på att må
såhär nu det får bli ändring eller så är jag tvungen att tänka på
mig och bara mig själv för snar lär juh de hända att jag spårar ut
och vem vet vad jag tar mig till.. jag måste hitta ett sätt att hitta
tillbaka till mig själv och med andra "stör moment" vid sidan av
kommer jag aldrig klara eller äns hinna att ta handom mig..
Risken finns att jag drar så långt bort som möjligt utan någon
kontakt till någon och börjar ett nytt liv där ingen känner mig
och där jag får tid att hantera alla grejer som just nu bryter ner mig..

Mamma tänk på att jag är vuxen, du kan inte längre behandla mig
hur du vill.. jag älskar dig och behöver dig verkligen nu men hur du beter
dig och i det tillståndet du är så går det inte för de tar all kraft från mig som
jag behöver till att bygga upp mig själv....

Joshii... jag älskar dig mer än allt annat på jorden.. du är det viktigaste för mig.
men som du vet så räcker inte de.. du är mig närmast just nu och du behöver
förstå mig för att vårat förhållande ska funka.. kärlek räcker inte.. inte för att
hålla mig stabil, inte för att jag ska lyckas bygga upp mig själv och inte för att
för att inte bryta med allt och alla för att lyckas hitta tillbaka till mig själv igen...

vill bara säga till er andra som finns i mitt liv och som jag räknar med,
jag älskar er oxå och jag vill inte tyngar er.. snälla tyck inte synd och
vill helst inte prata om de ...

Behövde bara ventilera lite...