SofiaFernandez

känner hur spänd verkligheten är just nu och hur man gärna drömmer sig bort någon annanstans.. Efter ett års ledighet är man nu ute på arbetsmarknaden igen vilket var saknat men stressen når mig upp över öronen och är jag ju inte ensam längre och har större ansvar än bara mig själv så försörjning ligger vid mitt bord.. Men de är inte bara jobben som ligger och skaver utan även den här samhörigheten.. Allas stress och mani att man måste ha någon vid sin sida, desperata letar alla efter någon att samhöra, och även om jag gillar att ha någon så hatar jag hur desperationen tar över deras liv.. Det kommer... Låt oss inte tvinga fram det.. :)